På en smal ås vid Bureå söder om Skellefteå har människor levt och verkat i generationer. Nu ska två stora boplatsområden och flera gravar med dateringar från bronsålder/järnålder och högmedeltid, undersökas inför Trafikverkets byggnation av nya Norrbotniabanan. Arkeologerna ser fram emot en spännande sommar.
Närheten till en havsanknuten lagun som sedan blev en sjö, var idealiskt för forntidens människor att slå sig ner vid. Här kunde de ägna sig åt jakt och fiske men även använda vattendraget som transportled. Troligen förekom även smide och metallhantering på platsen. Årets projekt är den största arkeologiska undersökningen som gjorts i norra Västerbotten, området är på hela 16 000 kvadratmeter.
– Det är en spännande och nästan lite mystisk plats, där vi inte riktigt vet än vad vi kommer att hitta och från vilka tidsperioder. Det är tydligt att människor under lång tid har återkommit till Hedkammenområdet men både dateringarna och spåren vi finner är i nuläget motsägelsefulla. Det finns gravar, spår efter matlagning, jakt och fiske, metallhantering, tjärframställning och möjligen kolning. Varför de valt att komma till platsen, vad människorna har gjort och när aktiviteterna var mest omfattande är några av de frågetecken vi hoppas kunna räta ut, säger projektledare Niclas Björck på Arkeologerna, Statens historiska museer.
Många fornlämningar – fångstgropar, boplatser, gravfält
Området norr om Harrsjön är rikt på fornlämningar. Sandmarkerna norr och söder om åsen rymmer mängder med fångstgropar och boplatser och på åsen finns flera gravfält och enskilda gravar. Skärvsten och avslag från verktygstillverkning, oftast i kvarts, ger ett intryck av boplatser med stenålderskaraktär, men boplatserna kan utifrån landhöjningen inte vara äldre än övergången mellan bronsålder/järnålder.
Arkeologi vid Harrsjön
Platsen har haft besök av arkeologer vid flera tillfällen tidigare. Tre gravar undersöktes 1957, cirka 600 meter väster om det nu aktuella området. Det fanns brända ben i alla tre stensättningarna, eftersom människor ofta kremerades vid denna period, och i en av gravarna även aska och kolrester bland benen. Gravarna kan inte kan vara äldre än 3 400 år.
Mellan 1991 och 1995 gjordes också arkeologiska undersökningar kring den utdikade sjön, av en större boplats och två gravplatser. Vid undersökningen av gravarna påträffades en bit grå flinta i ett gravröse, men i övrigt var de fyndtomma. Troligen tillhör dessa gravar äldre järnålder och övergången mellan yngre bronsålder/äldre järnålder, en bedömning som görs utifrån landhöjningen.
Vid Harrsjöbackenboplatsen undersöktes en yta på över 400 kvadratmeter och 15 anläggningar som kokgropar, smidesgropar, stenpackningar, en smidesplats, en härdgrop och en stensamling. Bland fynden finns ett större antal bitar bränd lera, asbestgods och asbestkeramik. Asbestkeramikens dekor hade östliga influenser – liknande fynd har gjorts i Finland. På boplatsen fanns också slagg, droppslagg och glödskal från järnsmide, järnfragment och brända ben. Resterna av metallhantering fanns i närheten av anläggningar som daterats till vikingatid. Andra fynd är bland annat ett blästerskydd av bränd lera, flinta, kvartsskrapor som användes vid till exempel bearbetning av hudar, och avslag av kvarts samt ett bryne.
Troligen har boplatsen använts i över 1 500 år, dateringar finns från 778–399 f. Kr. till 892–1158 e.Kr. Kanske var det en tillfällig boplats där jakt på säl och fiske utgjorde en viktig resurs, men där man även hade en verkstadsplats för järnsmide. En tolkning kan vara att området spelade en viktig roll som samlings.- och handelsplats för människor som ville byta varor med varandra.
Livet i norra Sverige
De områden som ska undersökas i sommar har ett 40-tal anläggningar som man ofta hittar på boplatser, till exempel kokgropar för mat, boplatsgropar, härdar men även fyra så kallade stensättningar som troligen utgör gravar. Vid förundersökningarna pekar dateringarna på ett tidsspann från 807–571 f. Kr. (yngre bronsålder/äldre järnålder) till 1454–1633 e.Kr (högmedeltid/historisk tid).
Arbetet sker i samarbete med Skellefteå museum och ambitionen är att ta reda på så mycket som möjligt om livet i norra Sverige förr i tiden.
– Det medeltida norra Västerbotten, som vi vet finns representerat, har aldrig undersökts arkeologiskt i den omfattning som vi kommer att göra i år, så varje fynd ger nya ledtrådar. Förhoppningen är att undersökningen ska kunna ge ny kunskap om vår forntid, säger Therese Hellqvist, arkeolog vid Skellefteå museum.
Årets undersökningar – vad hoppas vi på?
Arkeologerna hoppas få ny kunskap om en tidsperiod som man inte vet så mycket om. Det handlar om en tidsperiod när järn introduceras på allvar i Norrbotten och Västerbotten. Det är också en tid när många människor rör på sig, med långväga kontakter. Vad var det som lockade människor till Harrsjön? Kan vi genom undersökningarna i år förstå platsens betydelse för utvecklingen av bebyggelsecentra i norra Västerbotten?
Visningar i fält: Se hur arkeologi går till – på riktigt
Under fem tillfällen i juli (onsdagar kl. 13–14) har du chansen att besöka Hedkammen och höra mer om den spännande platsen samt kolla in vilka fynd som arkeologerna hittar. Skellefteå museums arkeologer finns på plats och visar runt, berättar vad som pågår och svarar på frågor. Mer om detta hittar du på Skellefteå museums hemsida.
Text: Arkeologerna i samarbete med Olof Östlund, Skellefteå museum.
