Ett stenkast från Hjälmaren i Närke ligger de små orterna Kärsta och Åsta. Under medeltiden fanns det flera gårdar på platsen och våren 2019 grävdes resterna av det medeltida bylandskapet ut.
Området har en lång tradition, i närheten finns spår av mänsklig aktivitet från flera tusen år tillbaka i tiden.
Eftersom Örebros kommun ska anlägga nya vatten- och avloppsledningar på en cirka 13 kilometer lång sträcka mellan Glanshammar och Grythem gjordes en arkeologisk undersökning av tre platser nära Lillkyrka kyrka i maj. Det omgivande landskapet har sett mycket annorlunda ut under tider med ett stort antal våtmarker istället för dagens slättlandskap. Detta beror på att Hjälmarens vattennivå sänktes under 1800-talet och många våtmarker försvann och odlades upp. Det äldre landskapets utseende är en viktig fråga och vi kommer därför att försöka rekonstruera hur det såg ut under medeltiden.
Båda platserna var bebyggda redan under äldre järnålder men sedan verkar det som att bebyggelsen upphör inom området. Det är möjligt att det koloniseras på nytt vid övergången till medeltid, kanske under 1100-talet. Byarna Kärsta och Åsta omnämns i skriftliga källor från och med 1400-talet. Men de var lite olika organiserade. Kärsta bestod huvudsakligen av frälsejord som ägdes av adeln och brukades av landbor. Det närbelägna godset Ekeberg i Lillkyrka socken, en av Närkes medeltida sätesgårdar (herrgård bebodd av en adelsman), ägde till exempel flera av dessa gårdar. Men tomterna vid Åsta brukades istället främst av skattebönder som ägde sin egen mark.
Området vid och omkring Kärsta och Årsta kan betecknas som ett medeltida fossilt bylandskap som vi nu får möjlighet att undersöka delar av. Vilka människor bodde här under medeltid, hur såg gårdarna ut, vad livnärde man sig på? Vilket förhållande hade byarna till varandra? Hur stor del var odlingsmark respektive mark för att hålla djur? Det är några frågor som vi hoppas få svar på.
Läs mer i rapporten Lillkyrkas medeltida kolonisation – gårdsmiljöer i Kärsta och Årsta
