Äldre och övergivna bebyggelsemiljöer bär ofta på minnen av äldre tiders odlingar och flora. Örter, buskar och träd vittnar om en tid då platsen präglades av en levande växtmiljö, trots att människorna försvunnit för länge sedan. En botanisk inventering bidrar till förståelsen av platsen utifrån ett odlingshistoriskt perspektiv.
Platser med äldre kulturlämningar har inte sällan en växtlighet som går att härleda tillbaka till bruket av platsen. I vissa fall framträder dessa platser tydligt redan på avstånd där bestånd av ädellövträd på ett slående sätt kontrasterar mot vegetationen i övrigt. Invid bebyggelsen återfinns ofta gamla fruktträd, syrener och spireor som spridit sig genom rotskott. Det är inte ovanligt att man hittar örter och buskar som en gång planterats för sin prydnad, för sin doft eller för kulinariska ändamål.
De botaniska spåren utgör en form av levande fornminnen och kan berätta mer om platsens historia.
