Sommaren 2020 undersöks Borstahusen utanför Landskrona, en gång i tiden en havsvik och våtmark. De äldsta mänskliga spåren i området är cirka 9 500 år gamla. Men först under bronsåldern började människor använda platsen i större omfattning, vilket fynd av härdar, kokgropar, keramik och vackra flintredskap visar.
Det är en spännande plats i sydvästra Skåne med en lång historia som står i centrum för utgrävningen. Undersökningen görs eftersom kommunen ska bygga det nya bostadsområdet Strandstaden på platsen.
Under jägarstenåldern, cirka 7500-4700 f. Kr, var Borstahusen en del av en grund havsvik eller lagun, en idealisk plats för de tidiga människorna i området att bosätta sig på. Kanske användes det under kortare perioder för tillfällig jakt och fiske. Områdets läge nära havet, med ett genomkorsande vattendrag (numera Säbybäcken) och tillhörande våtmark, har varit attraktivt under långa tidsperioder. Det exakta avståndet till kusten har varierat över tid beroende på skiftande havsnivåer. Våtmarken har också ändrat karaktär genom årtusendena, från kärr till lagun och periodvis har den varit helt uttorkad.
De första bönderna
Organiskt material som djurben, rester av växter och frön som hittades under förundersökningen och som har 14C-daterats, visar att det funnits en boplats från 7500–4700 f Kr i området, där människor troligtvis bodde i hyddor.
Men främst var det några tusen år senare, under senare delen av bondestenåldern och bronsåldern, cirka 1900–900 f Kr, som platsen utnyttjades mer intensivt som boplats. Det var en tid då Skandinavien kännetecknades av lokala hövdingadömen och det fanns en politisk och social hierarki i samhället. De allra flesta människor bodde i långhus och levde av odling och djurhållning. Då ökade också de långväga kontakterna, bland annat har analyser av metaller i bronsföremål visat att de kommer från fjärran delar av det vi idag kallar Europa. Bronsåldern var en brytningstid med bland annat en omfattande avskogning i de centrala jordbruksbygderna i Skåne.
Spännande fynd i våtmarken
I Borstahusen har rester av anläggningar kopplade till matlagning som härdar och kokgropar hittats och det visar att platsen nyttjades särskilt intensivt under bronsåldern. I en av kokgroparna fanns förkolnade korn kvar som kan användas för 14C-datering. Om det var en boplats, en plats för rituell aktivitet och religiösa ceremonier eller en tillfällig lägerplats vet vi inte. Flera gropar innehöll stora mängder keramik. Under förundersökningen kom också en hel del fynd av ben, keramik och en vacker flintskära precis i kanten till våtmarken.
Nu hoppas arkeologerna bland annat få svar på hur platsen användes av de första Borstahusborna, och hur de aktiviteter som utspelades här förändrades över tiden. De vill också ta reda på om det finns spår efter eventuella långväga kontakter och vad våtmarken kan ha haft för religiös och rituell betydelse under bronsåldern.
