Historiska kartor och skriftliga källor kan berätta mycket om det område vi gräver. När vi studerar kartorna kan vi se hur platsen förändrats genom århundradena. Genom att kombinera skriftlig och arkeologisk information vidgas perspektivet, och vi kan få helt ny historisk kunskap.
Under 1630-talet påbörjade det då nyinrättade lantmäteriet arbetet med att upprätta storskaliga kartor över Sveriges byar och gårdar. Det omfattande kartmaterialet ger en unik inblick i hur kulturlandskapet var organiserat. Det karterade kulturlandskapet har rötter långt bak i tiden och representerar, åtminstone till delar, medeltida förhållanden. De historiska kartorna har även relevans för förhistoriska perioder eftersom spåren av sedan länge försvunna forn- och kulturminnen ibland kan identifieras.
Skriftliga källor som rör medeltidens bebyggelse och jordägande utgörs ofta av offentliga brev och jordeböcker. Under Gustav Vasa genomfördes en administrativ förteckning av all bebyggelse i landet, i denna redovisas alla gårdar med skatter och pålagor.
