Skärvor av keramik utgör oftast det vanligaste fyndmaterialet vid arkeologiska utgrävningar. Genom att studera keramik är det möjligt att få kunskap om människors konsumtionsmönster, handelskontakter och till och med personliga möten.
Keramikanalysen görs i två steg. Det första handlar om att bestämma skärvornas keramiktyp och deras geografiska ursprung. Då kan sedan en keramisk profil för den undersökta platsen upprättas och den berättar bland annat om graden av lokal keramikproduktion och importerad keramik. Det andra steget består i att sätta in informationen i ett vidare kulturhistoriskt sammanhang och låta keramiken berätta om det samhälle den tillverkades och användes i.
Det keramiska materialets goda bevaringsförhållanden gör det särskilt användbart för jämförande studier i alla tänkbara miljöer. Keramikanalyser lämpar sig även för att problematisera arkeologiska stereotyper om fyndrika och fyndfattiga bebyggelsemiljöer. Keramiken har dessutom potential att visa på dynamiken i konsumtionsmönster och avsevärt fördjupa kunskapen om den materiella kulturens karaktär i jämförelser mellan städer, landsbygd och industrimiljöer.
