Med början i september 2020 förundersöker vi drygt 30 olika fornlämningar längs med Ostlänkens framtida sträckning i Kolmården. Fornlämningarna klumpar sig i fem olika delområden från Åby i väst till Böksjö och Gullvagnen i öst. Tidsspannet är stort, från äldre stenålder till mitten av 1800-talet.
De äldsta lämningarna är från äldre stenålder och tillhör de äldsta kända i Kolmården, cirka 9 500 år gamla. Under denna tid levde människor som jägare, samlare och fiskare. Kolmården hade successivt efter istidens slut blivit en större halvö, omgiven av Östersjöns föregångare Littorinahavet. Människorna som rörde sig i området såg det som sitt hem. I skogarna, sjöarna och vid havet hade man många olika platser som man bodde på och besökte beroende på säsong och uppdrag. Vi tror att vi kommer att stöta på lämningar efter både tillfälliga stopp och längre bosättningar.
I tusentals år levde människor som jägare, samlare och fiskare, även om förutsättningar, försörjningsstrategier och föreställningar förändrades en del under tiden. I världen runt om började människor med odling och boskapsdrift, men längs med Littorinahavets kuster levde man fortfarande på vad havet, skogen och sjöarna kunde ge. Strax öster om Åby kommer vi förundersöka lämningar från yngre stenålder, cirka 5 000–5 500 år gamla.
Nästa nedslag i historien blir seklen runt Kristi födelse, cirka 2 000–3 000 år senare. På flera av platserna har härdar från den här tiden hittats. Boplatserna låg då främst nere på slätten och i det som nu är Krokek. Vad gjorde man i skogen? Vad är härdarna lämningar efter? Vi vet inte, men vi hoppas förundersökningen ska ge oss svar.
Senare i historien har denna del av Kolmården varit utmark och använts till jakt och fångst, bete, virke, ved och slåtter. Under 17- och 1800-talet etablerades många torp i området. Lämningarna efter kolning är ymniga. Vi kommer att förundersöka flera kolbottnar och ett par olika torplämningar. Förhoppningen är att vi efter förundersökningen vet mer om livet i torpen och runt kolningsverksamheten.
