Nära Löfstad slott i Östergötland finns rester efter en forntida offerplats i den mörka, fuktiga marken som utgör Resebro mosse. Här passerade den gamla huvudvägen mellan Norrköping och Linköping och i sluttningen intill ligger flera gravar. Under sex veckor hösten 2021 undersöktes platsen inför Ostlänkens nya sträckning.
Resebro mosse ligger i kanten av ett av Östergötlands förhistoriska centralområden, där den förhistoriska jordbruksbygden med hällristningar, gravfält och gårdar möter den kuperade, höglänta Löfstad storskog.
Här har den gamla huvudvägen mellan Norrköping och Linköping passerat över den fuktiga och mörka mossen. Ris och grenar lades ut under den stenlagda vägen, därav namnet Resebro eller Risebro. Mycket tyder på att den breda vägbanken byggdes redan under järnåldern och att den sedan har varit i bruk in på 1600-talet, när vägen drogs om förbi det då nybyggda Löfstad slott.
Österut har vägen sedan fortsatt uppför en brant sluttning, där den idag syns som en fördjupning i terrängen. Högst upp har den flankerats av två monumentala gravar, en rund stensättning och en treudd. Gravarna har ännu inte daterats men deras formspråk antyder att de har anlagts under senare delen av bronsåldern eller järnåldern.
I den tidigare blöta mossmarken har det gjorts fynd, som kan tolkas som vad som kan kallas ”rituell rekvisita”. Redan på 1930-talet hittade dikesarbetare ett välbevarat bronsålderssvärd här. Arbetarna uppgav för arkeologen Thord Lindell, som besökte platsen när fyndet gjorts, att de hade tagit bort ris och sågat upp störar vid platsen för fyndet, något som visar att det låg i närheten av vägen.
Vid en arkeologisk utredning, som utfördes av Arkeologikonsult för ett par år sedan, grävdes ett mindre parti av den minst åtta meter breda vägen fram. I närheten av den fanns flera föremål från järnåldern, som kan tolkas som offerfynd, exempelvis en yxa i järn, ett beslag till en sköld, ett föremål som kan ha varit ett nässkydd till en hjälm samt djurben. Intill vägen låg även ett stort, välbevarat träföremål – en vagnsaxel. Den var tillverkad i ek och har genom 14C-metoden daterats till mellan 250 och 400 efter Kristus.
Med den kunskap vi har inför vår undersökning kan fornlämningsmiljön tolkas som ett rituellt komplex, med ett stort tidsdjup. I Resebro finns lämningar efter en offerplats i våtmarken. I den branta sluttningen intill finns monumentala gravar samt en väg som bundit samman dessa och som sedan har lett vidare ut i landskapet.
Under sex veckor i augusti och september kommer vi att undersöka platsen vidare, inom den yta som planeras tas i anspråk för Ostlänkens nya järnvägsspår. Syftet med undersökningen är att avgränsa, datera och fördjupa kunskapen om platsen inför en kommande undersökning då hela ytan täcks av och totalundersöks.
Undersökningsområdet är svårtillgängligt för besökare och saknar parkeringsmöjligheter. Vi kan därför inte att ha några allmänna visningar på plats. I stället kommuniceras resultaten under projektets gång via sociala medier samt genom en mindre utställning och föreläsning på Stadsmuseet i Norrköping. Dessutom kommer vi att publicera en artikel om resultaten i tidskriften Arkeologi i Östergötland 2022.
Mer om Resebro mosse och våtmarksarkeologi
Bornfalk Back, Anders. 2020. Våtmarksarkeologi vid Resebro mosse. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 inför byggnation av Ostlänken. Rapporter från Arkeologikonsult 2020:3208.
Nilsson, P. m fl. 2020. Våtmarksarkeologi längs Ostlänken. Arkeologerna rapport 2020:85.
Nordén, Arthur. 1933. Svintuna och dess kastal vid eriksgatan. Ett arkeologiskt bidrag till ortnamnsforskningen. Fornvännen 1933:6.