Gravfält från stenåldern, en gömd medeltida väg och spännande prover från våtmarker och mossar som berättar om landskapets förändring. Det är bara något av allt som hittats under de stora arkeologiska undersökningarna längs Ostlänkens kommande sträckning.
Trafikverket planerar att bygga en höghastighetsjärnväg från Järna i norr till Linköping i söder och de platser som undersöks ligger i en 16 mil lång och en halv kilometer bred korridor inom Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län. Projektet tog riktigt fart 2012 och flera arkeologiska undersökningar har gjorts på ett stort antal platser. Spåren efter stenålderns människor i form av fynd av redskap av flinta och kvartsavslag, boplatser och gravar, eldstäder och kokgropar är särskilt spännande.
Paleoekologin ger nya svar
Arkeologi är inte bara utgrävningar. För 8 000 år sedan var stora delar av Södermanland och Östergötland delar av ett skärgårdslandskap och nu har arkeologerna möjlighet att studera hur landskapet förändrades och växte fram. Ett spännande verktyg är paleoekologin där man genom pollenprover och genom att studera strandförskjutningen, hur stränderna och inlandet förändrats genom olika tidsperioder efter att inlandsisen försvann kan få ny kunskap om människornas livsvillkor och hur landskapet såg ut.
Genom att borra i sjöbottnar med en så kallad ryssborr går det att studera de olika lagren och se när havet övergick till sjö. Då kan man också tidsbestämma vart strandlinjen gick under olika tidpunkter i det aktuella området.
”Vegetationshistoriska arkiv”
Pollenanalyser ger inte bara svar på hur terrängen i området såg ut, vilka träd och växter som fanns där, utan även vilka växter och grödor människorna odlade, hur jordbruket förändrades med tiden och därmed hur samhället var organiserat. Pollen förstörs när det hamnar på marken men pollenkorn i exempelvis mossar och kärr och som sjunker till bottnen på sjöar kan bevaras. Genom århundraden och årtusenden bildas lager på lager av torv och gyttja med pollenkorn som hamnat där när respektive lager avsatts. I vårt land är de mäktigaste torv- och gyttjelagerföljderna cirka tio meter och når tillbaka till slutet av den senaste istiden för drygt 10 000 år sedan. Torvmarker och sjöbottnar är därför fantastiska vegetationshistoriska arkiv.
Arkeologerna arbetar tillsammans med Stockholms universitet i ett projekt där ett stort antal platser längs med Ostlänkens kommande sträckning undersöks paleoekologiskt genom pollen- och strandförskjutningsanalyser.